Att vara trygg igen
Efter att råkat ut för ett trauma, vilket det än må vara, så finns det vissa saker som blir mer betydelsefulla för dig. Vad det är varierar så klart eftersom vi alla är olika med olika behov. Det kan vara närhet till andra, avskildhet från andra, vila, samtal, naturen eller vad som helst som fungerar som läkande och helande.
Jag har insett vad som är viktigast för mig nu när jag accepterat det faktum att Risto inte finns här rent fysiskt längre. Trygghet. Att få känna mig helt trygg igen hela tiden är något jag längtar så otroligt efter. Jag vet att jag kommit ganska långt ändå mot just det målet genom att söka svar inuti mig själv och Universum, men ibland kliver egot in och tar över. Egot vet ju att det värsta faktiskt kan hända och "har det hänt en gång kan det ju hända igen". Det är då fight and flight-hjärnan tar över och ställer till det enormt. Det kan ta mig dagar att hitta tillbaka till någon form av spirituell trygghet och under tiden blir tillvaron ganska kaotisk med ångestattacker, sömnlöshet och en saknad som sätter sig som ett tryck över bröstet och gör det svårt att andas.
Under dessa dagar brukar budskapen från andevärlden vara ganska många. Det är som om Universum vill hjälpa mig att hitta tillbaka till mitt "riktiga" jag som ju är min själ. Små tecken hemma i huset som en påminnelse om vad som egentligen är på riktigt. "Otrygghet är inte på riktigt, trygghet är på riktigt och du måste lita på oss och på dig själv. Du har allt inom dig. Du är trygg, älskad och omhändertagen. Av oss och av dig själv."
För mig är trygghet ett sätt att på riktigt börja bearbeta mitt trauma. Jag ser till att min tillvaro alltid är trygg. Jag håller mig till människor, situationer och platser där jag känner en trygghet. Jag väljer alltid bort det jag känner skulle kunna ställa till det för mig i detta, för att istället stanna hemma där jag vet att jag är utom fara. Det plus min andliga trygghet gör att jag på riktigt känner att jag kan börja bearbeta allt och kanske någonstans längre fram på vägen nå en plats där allting gör lite mindre ont. Och jag vet ju att genom att börja hjälpa mig själv så kommer jag automatiskt att hjälpa andra, det är ju så allting funkar. Där ute i det stora Universum.
God bless.
