Kramen jag så desperat behöver

Nä. Igår hjälpte varken HSP-mössan eller att sätta på ett fokusplåster. Igår blev det för mycket oljud från världen utanför som trängde igenom i alla fall. Efter att ha känt av det i flera dagar så kom det, det där psykbrytet. Jag har lärt mig nu att bara låta det komma, utan att ens försöka kämpa emot. Jag låter egot få rasa i sin sorg. 

Jag står i duschen och hör mig själv säga: ”jag hatar vad som hände, jag hatar mitt liv nu och jag hatar att jag inte bara får lämna skiten här på jorden nu”. Sen kommer tårarna. Hopplösheten i att jag inte på något sätt hade något att säga till om när livet rasade tar över helt. Ingen frågade om det var okej innan släggan slog sönder allt. 

Efter en stund samlar jag ihop bitarna av mig själv från golvet. Sätter vant ihop dem igen, jag har ju gjort det några gånger nu. Låter de bitar jag inte vill ha eller behöver längre åka med duschvattnet ner i avloppet. Jag andas, torkar tårarna och viskar tyst: ”du lever vidare, Anna, och du gör det för att det är tänkt så. Du kommer fixa det, för du kan fixa allt, glöm aldrig bort det”. Själen tar över igen, ger mig kramen som jag så desperat behöver och tacksamt tar emot. Jag vet att Oneness håller mig och bär mig när världen rasar. 

Igår valde jag att stanna bergochdalbanan och hoppa av innan andra åket. Jag har växt lite till runt sorgen och idag blir en mycket bättre dag. 

Protection - Passion - Happiness 

#levavidare

Hur skapar du ditt liv?

En del tycker att jag lever mitt spirituella liv uppe i det blå. Att jag inte ser verkligheten för vad den är, att det inte går att säga ”alla har vi kraften inom oss att skapa det liv vi vill ha” eftersom saker händer i vår omgivning vi inte kan påverka. Att jag inte står med båda fötterna på jorden och låter mig svepas med i någon låtsasvärld.

Inget kunde vara mer fel. 

Jag vet att vi alla har saker omkring oss vi inte kan påverka (tror vi). Det kan vara ett dödsfall och sorgen som uppstår, allvarliga sjukdomar, tuffa skilsmässor eller barn med särskilda behov. Vi kanske har brist på pengar eller lider av en depression. Saker vi anser oss oförmögna att ändra på eftersom att ”det är ju det det är”.

Så låt mig få förklara vad jag menar med att säga ”du har alla svar inom dig, du kan förändra ditt liv bara genom att påminnas om den kraft som finns inom dig. Den gudomliga själen som vet vad du behöver göra.”

Det jag menar är att vi alla har ett val. Vi kan fortsätta egots kamp mot allt som vi uppfattar som omöjligt att ändra på. Allt det vi tror existerar separerat från oss själva och som vi upplever som orättvisa, ilska, frustration och hopplöshet. Eller så kan vi inkludera allt det i vår upplevelse av att vara människa här på jorden just nu. Att se att allt som händer är en del av att vara människa, både det negativa och det positiva. Allt är en del av oss. Allt är en del av oss själva och oneness. Det är tänkt att vi ska uppleva allt under vår tid här på jorden. För att lära oss, för att växa, för att dela med oss till varandra. Ditt liv ska innehålla både skratt och tårar. 

Så om du kan ge upp tanken på att allt jobbigt är en kamp som ska vinnas någonstans utanför dig själv och istället ta till dig allt i acceptans som en del av den mänskliga upplevelsen så är du ju framme. Du låter din själ visa dig svaren du söker på det som är ett motstånd och jobbigt. Och du accepterar att det händer som något du behöver uppleva. Något som du behöver lära dig. 

Det är det jag menar med ”vi har alla kraften inom oss att förändra våra liv”. Enligt mig blir inte livet här på jorden mer ärligt och mer verkligt än så. 

”Förändra ditt sätt att se på saker och sakerna du ser på kommer förändras” - Dr Wayne Dyer