Drömmarna
Jag skrev ett inlägg på Insta för några dagar sen om hur mycket jag saknar Ristos fysiska stöd i vardagen. Med alla beslut som ska tas nu när en helt annan framtid ska växa fram än den som var tänkt. Jag skrev att jag saknar hans kram och peppande ord. Bara att få höra "fasiken vad bra du fixade det där" är något man inte tänker på förens det inte finns där längre.
Samma natt fick jag den där kramen av honom. Jag drömde och redan i drömmen tänker jag "Anna, nu drömmer du inte längre". De flesta som befinner sig i min situation har nog upplevt liknande. Du känner i hela kroppen att det inte är en dröm längre, utan något annat. Man möts ute i Universum på ett sätt som är på riktigt. Jag kallar det ju för "Änglabilder" och något jag haft i flera år. En snabb förflyttning till något annat där jag upplever olika möten med guider, änglar och nu också Risto.
Jag drömde att han somnat in och försvunnit. Jag satt utomhus vid ett bord tillsammans med hans mamma. Helt plötsligt sitter han där vid bordet. Jag frågar honom hur det kommer sig att han kommer tillbaka?
"Jag ska snart lämna dig, men först vill jag att du kommer hit."
Jag reser mig och går runt bordet till honom. Här inser jag att det inte är en dröm längre. Han ger mig en kram och fortsätter att hålla om mig hårt.
"Lova mig Anna, att du alltid kommer älska mig."
"Det lovar jag, Risto."
"Vad är det bästa för oss att säga nu?"
"Att din och min själ för alltid kommer vara sammanflätade med varandra?"
"Precis så Anna. Nu ska jag alldeles strax gå över till ljuset."
Där vaknar jag och känner fortfarande hans kram. Jag känner rent fysiskt trycket i min hud där hans armar varit. Jag funderar en stund över det som sagts och inser att han vill påminna mig om att han älskar mig och längtar efter mig på exakt samma sätt som jag älskar och längtar efter honom. Dagen efter drömmen känner jag honom så tydligt bredvid mig hela dagen. En rysning under skinnet som inte försvinner. Alltid på min högra sida.
Vid ett annat tillfälle oroade jag mig för om jag börjat glömma bort hans röst? Nu finns det filmer i mobilen som påminner mig, men jag vill gärna ha kvar hans röst i mitt minne. Höll jag på att glömma?
Drömmen han gav mig då utspelade sig på en stor parkeringsplats vid ett sjukhus utomlands. Jag sprang runt och letade efter honom eftersom jag tappat bort honom. Det var fullt med hus och gator runt parkeringen och jag sprang runt gata efter gata. Helt plötsligt hör jag honom. Han står i hörnet av parkeringen och pratar i mobilen. Högt och ljudligt. Jag börjar gå mot honom och när jag kommer fram lägger han mobilen i fickan och tittar på mig. Blicken jag får gör att jag inser att det inte längre är en dröm.
"Vad lättad du blev nu va? Du kan ju fortfarande höra mig."
Jag vaknar och självklart har jag hans röst i minnet. Glasklart.
Ibland är våra drömmar bara drömmar. De är ljuvliga, otäcka och obegripliga.
Men ibland är de något helt annat.
 |
