Jag har aldrig gjort det här förut.

Att inte känna igen vem man är längre är en av de saker i sorgen som blivit en ganska grym upptäckt att göra. Att inte veta vem man är i det som blev det nya är så fullt av ångest och rädsla. 

Du står mitt i en tillvaro som du inte känner igen. Precis ALLT är förändrat och du har ingen aning om hur du ska förhålla dig till det. Att då även inte veta vem du är längre eller hur du hanterar olika situationer gör allt ännu mer skrämmande. Att helt plötsligt inte kunna lita på dig själv längre skulle nog vara skrämmande för de flesta. Lägg till en djup, traumatisk sorg på det och tillvaron är plötsligt en lång mardröm du inte vaknar från. 

Jag insåg ganska snabbt att jag var tvungen att lära mig hantera livet på nytt. Lära om. För jag hade inte kartan jag behövde nu. Som änka. Sorgen är helt brutal på det sättet. Skoningslöst tvingar den dig att förvandlas från det absolut svagaste du nånsin varit till att bli den modigaste du någonsin kommer behöva bli. En väldigt konstig värld att befinna sig i. 

Ena dagen kan jag rota runt bland alla hans saker i garaget letandes efter något och muttra över hur uruselt han valt att organisera allt. Nästa dag kan jag knappt öppna garageporten för att ta ut bilen eftersom samma saker får mig att bryta ihop. 

Ena dagen tar jag på mig en tröja och tårar börjar rinna över något minne som kommer tillbaka då jag hade tröjan på mig. Nästa dag ler jag i tacksamhet över samma minne. 

Ena dagen ser jag min bok som en fantastisk gåva från min man och Universum. Nästa dag gråter jag över att den överhuvudtaget finns. 

Det jag har lärt mig är att alltid ha en plan B. Alltid. Plan B kan vara att ha en vän med dig redo att ta emot dig om du faller, att ta egen bil till olika tillställningar så du kan lämna snabbt eller att bara planera in lite kortare äventyr som är över på några timmar. Vad som än funkar för dig, låt det bli din plan B. Jag valde till exempel att stanna kvar i Sverige på min 50-årsdag eftersom det kunde slutat hur som helst. Jag ville kunna ta mig hem om det visade sig bli krasch och bang. Nu blev det inte krasch och bang, det blev en riktigt mysig dag i Stockholm ihop med fina vänner och mycket berodde på att jag kände mig trygg i min plan B. 

Jag tar små steg framåt. Jag ger mig själv all kärlek jag förmår och förväntar mig inte att jag ska klara av allt än. Jag har aldrig gjort det här förut. 

Låt imorgon vara imorgon. 

En sak jag önskar så att jag hade varit bättre på under min mans sjukdomstid, är att vara här och nu. Att glädjas åt och njuta av hans varande här på jorden varje ny dag utan att låta oron för framtiden ta bort all glädje. Det är en helt omänsklig sak att be sig själv om när den du älskar mest av allt får en dödsdom av läkarna, jag vet det. Jag sov knappt en hel natt på ett och ett halvt år. Jag levde under ständig stress och oro. Jag vakade, tog hand om och planerade dagarna samtidigt som jag grät en miljon tårar när ingen såg. 

Men oron och stressen för vad som skulle hända nästa dag gjorde ju inte att nästa dag inte kom. För det gjorde den oavsett. Det gjorde ju bara att jag inte enbart kunde njuta (för det gjorde jag såklart också) av att sitta i solen och hålla min mans hand när jag hade chansen. Eller bara bli lugn av att höra hans andetag bredvid mig på nätterna.

Istället fanns det alltid en oro och en rädsla som en skugga bakom mig. Alltid, varje sekund. Och den där skuggan åt upp så mycket tid för mig. Den åt upp mig. Jag är inte mer än människa och oro ingår i egots vardag. Oavsett vad det handlar om. Men jag önskar nu att jag tänkt lite annorlunda lite mer. 

De senaste dagarna har jag tvingats ägna en del funderingar åt min egen hälsa. Minnen från förr dyker självklart upp som ett brev på posten. Men innan skuggan hinner ta plats bakom mig nu så låter jag ljuset ta plats där istället. Just här och nu är allting bra. Imorgon är imorgon och kommer dyka upp oavsett vad jag väljer att tänka om det nu. Så då kan jag ju lika gärna välja det ljusa just här och just nu. Eller hur? Let go, let God. 

Om du lever tillsammans med (eller på annat sätt står bredvid) en älskad människa och framtiden helt plötsligt ser allt annat än ljus ut så är mitt råd till dig, ”här och nu”. För risken finns att du ångrar dig annars. Och även om du bara lyckas göra det i tre fall av tio så är det helt okej. Du har ändrat din tanke till det ljusa tre gånger och det är den finaste gåvan du kan ge dig själv i det läget. Låt imorgon vara imorgon. 

Protection - Passion - Happiness