Gott Nytt År… 

I sorg kan ett nyår vara en smärtfylld påminnelse om att tiden går. Att ett nytt år börjar som personen du sörjer aldrig kommer vara en del av. Känslan av att personen ifråga kommer längre och längre ifrån dig blir väldigt påtaglig på nyårsafton. 

Mitt första nyår utan Risto var bara en enda lång ångestfylld önskan om att få stanna tiden. Så länge det fortfarande var 2020 så kunde jag ändå dela året med honom. 2021 skulle bli första året då han inte fanns kvar här som människa. Ett år han aldrig varit en del av. Tanken var helt outhärdlig och fem minuter efter tolvslaget satt jag på hallgolvet och storgrät. 

Nu är det min fjärde nyårsafton utan min man här och det jag har lärt mig nu är att det spelar ingen roll vad kalendern visar för årtal. Min kärlek är densamma, min sorg är densamma och alla minnen är desamma. Det har ingen betydelse om det gått ett år eller tio. Nu kan jag hantera en nyårsafton och kanske till och med tycka att det är en fin kväll. Jag vet att han finns med mig oavsett vilket år det är. 

Jag säger det igen. Det är inte sorgen som blir mindre. Det är vi som är i sorg som växer. Vi växer runt vår sorg och lär oss att leva med den och hantera den så att sorgen och kärleken kan följa oss i livet på ett sätt som ändå fungerar. 

Men till dig som inte riktigt har kommit dit än utan känner den där desperata önskan om att stoppa tiden, du är inte ensam. Och min önskan för dig inför nyår är att du blir omhändertagen, älskad och mjukt hållen av vänner eller familj över den tuffa kväll som väntar. 

Jag önskar er alla ett välsignat nytt år. Må 2024 bli allt det ni önskar. 

Namaste 

På min högra sida

Det har gått lite mer än ett år nu sen boken släpptes. Min fina, underbara bok om hur livet efter Risto blev. Om hur han genom Universums kärlek kom tillbaka till mig och visade mig vägen framåt. Utan honom men ändå alltid med honom. 

Delar med mig av några läsarreaktioner:

”Slukade boken på en kväll. Den är fantastisk!” 

“Håller på och läser den nu.”

Älskar den!! Du skriver och beskriver så bra! När jag öppnade paketet vandrade rysningar upp och ner för ryggen hur länge som helst!”

”Det var som att boken var laddad med så mycket kärlek”

”Läser något kapitel per gång. Blir så tagen att jag måste släppa ut alla känslor som kommer upp!”

”Jag blev helt uppslukad av boken. Kunde inte sluta förrän jag läst hela! Många tårar blev det.” 

”Har läst mer än halva boken nu och den är underbar! Jag måste lägga ifrån mig den ibland, känslorna svämmar över. Tack Anna!”

”Jag grät och skrattade lite om vartannat. Känns som att det tog slut fort, vill ju ha mer! Anna har ett underbart sätt att berätta! Det fick mig att tänka mycket på de som lämnat mig och som betytt mycket för mig.”

”Tack både till Anna och Risto för boken de skapat. Trots sorg och allt det jobbiga som ingår, så är boken en så fin gåva till eftervärlden!” 

”Berörd in i själen! Minns inte när jag sträckläste en bok senast. Tack för att du orkar dela din berättelse så naket. Boken känns viktig på flera sätt.” 

Jag är så tacksam över att boken fortsätter att hitta sin väg till de som behöver den. Jag är också enormt tacksam över att boken visar mig min väg framåt. Genom bokmingel, mässor och föreläsningar skapas så fina möten och jag hittar vänner för livet. 

Boken finns att beställa hos de flesta nätbokhandlare. Vill du ha den signerad av mig beställer du den på mittandetag.se

Jag vet att den här resan bara har börjat. Jag har så mycket kvar att uppleva och så många fina själar kvar att möta. Jag lever vidare. 

Fatigue

Det har gått några år nu, sen dagen i slutet på maj 2019 då vi fick min mans cancerbesked och hela vår tillvaro rasade som ett korthus.

Min kropp hamnade redan då i ett ”fight or flight”-tillstånd och där befinner jag mig fortfarande under mina ångestattacker. Trauma kommer alltid tillbaka till dig som en reaktion och inte ett minne. 

Resultatet av alla mina upplevelser och diagnoser jag fick (utmattningssyndrom och depressiv episod) är en fatigue (hjärntrötthet) som inte vill släppa taget. I början efter att Risto lämnat jorden kunde jag känna tydligt att jag var på väg att somna och då hade jag cirka tio minuter på mig att hitta en sovplats. Konstigaste platsen jag somnat på var det iskalla klinkergolvet i tvättstugan bredvid en tvättmaskin som körde på. 

Min fatigue finns fortfarande där. Jag blir ofta trött efter att jag fokuserat en stund på något. Jag är inte alls lika snabb i mina tankar och jag glömmer en del under dagen. Jag behöver sova eller vila ofta. Jag behöver ut i naturen och jag behöver meditera. Så fort jag är ledig låter jag kroppen styra helt. Jag bokar aldrig in saker att göra. Vill jag tillbringa en hel dag i pyjamas, vilandes i sängen så får det vara så. 

Fatigue är ett tillstånd av trötthet som inte går över. Det kan kännas otroligt frustrerande att inte orka och du kan känna dig som den lataste personen i världen. Det är du inte. Men det finns saker du kan tänka på för att göra det lite lättare för dig. 

✨Hitta dina egna gränser. Ta reda på vad du orkar och inte orkar. 

✨Prioritera. Välj bort det som inte är nödvändigt. 

✨Planera (om det ens är möjligt för dig). Aktiva dagar kan följas av lugnare. 

✨Avbryt i tid. Lyssna på kroppens signaler. 

✨Undvik situationer som du vet innehåller stress. 

✨Ordna din omgivning som du vill ha den. Ha saker du använder ofta nära och saker som inte används placerar du längre bort. I köket, sovrummet, klädskåpet, badrummet osv. 

✨Förklara för din omgivning vad fatigue är. 

Men det viktigaste av allt är nog ändå att ha förståelse för sig själv och att det är så här just nu. Visa samma kärlek till dig själv som du skulle ge någon annan i din situation. Acceptans och kärlek gör allting lättare. Vi är de vi är med de erfarenheter vi har. 

Namaste