Jag vet nu hur man tar sig ur det.
För två år sen idag, begravde jag min man. Min älskade tvillingsjäl. Det var en dag då jag valde att koppla bort mig själv från verkligheten, bort från den smärta som gjorde att jag knappt kunde andas. När jag ser bilderna på mig själv nu från den dagen, ser jag det mörker jag befann mig i och som jag inte visste om jag någonsin skulle ta mig ur. Jag visste inte ens om jag ville ta mig ur det. Jag förstod någonstans vilken kamp det skulle bli och till vilken nytta? Mitt liv var ju över och förbi. Passerat.
Men jag valde livet. Någonstans mitt i all smärta och förtvivlan, tvingade Risto mig att resa mig, att välja att leva. Och det är det som är grejen med healing, du måste aktiv välja att bli helad för det kommer inte av sig självt. Du måste ta ett beslut varje morgon du vaknar att ta emot det Universum vill ge dig. Varje tanke, varje känsla måste på något sätt föra dig närmre ljuset. Det är ett stort jobb att göra och ett ibland skrämmande jobb att göra, men vill du överleva måste du göra det. Jag slet upp mig själv ur det svarta hålet fullt med äcklig sörja av cancer, död och ett kompakt mörker. Min själ slet upp mig eftersom det höll på att ta livet av mig. Och jag var ju långt ifrån klar här på jorden insåg jag då.
Och så nu, idag. Två år senare har jag skrivit en bok som ges ut precis just nu. Jag har överlevt. Jag säger inte är jag på något sätt är "klar" med min sorg för det kommer jag aldrig att bli, men jag har kommit så långt nu. För första gången på två år kan jag se precis hur jävla stark jag varit och fortfarande är, och vad jag skapat ur min sorg. För allting som händer nu och det livet jag har framför mig, bottnar i och föddes ur det obeskrivliga mörker jag numer är så välbekant med.
Jag väljer livet. Jag väljer att göra precis det Risto vill att jag ska. Leva och ta emot allt han vill ge mig från där han är nu. Så nära mig men ändå ljusår bort. Nu låter jag min magkänsla vägleda mig för jag vet att magkänslan är ett av Universums sätt att guida mig framåt på. Jag vet att allt kommer bli okej och jag vet att jag aldrig mer behöver vara rädd för mörkret. Jag vet nu hur man tar sig ur det.
