Efterord
Igår satt jag och skrev efterordet till min bok. Jag kommer förmodligen ändra det flera gånger än, men just nu ser det ut så här.
"Hade någon sagt till mig veckorna efter att Risto lämnat jorden att jag skulle få vara med om allt detta och dessutom hitta en tacksamhet för allt som hänt mig sen dess, hade jag tänkt att det inte skulle vara möjligt. Jag hade aldrig kunnat tro på att jag någonsin igen skulle kunna känna tacksamhet. Vad hade jag att vara tacksam över? Hela mitt liv var ju slaget i spillror. Min stora kärlek i livet, min själsfrände, var borta. Allt var över och förbi.
Men Risto och Universum hade andra planer för mig. De fick mig att inse att jag måste söka svaren inuti mig själv i fortsättningen. Jag måste utforska hela den här andliga och spirituella delen av mig som egentligen alltid funnits där någonstans, inuti mig. Något annat skulle inte vara möjligt och det var det enda sättet för mig att ta mig vidare från den otroligt mörka plats jag hamnade på den där morgonen när Ristos själ återvände hem. Jag tror att vi alla kommer till en avgörande stund i livet, antingen via en livskris eller ett trauma, då vi inser att vi inte kommer så mycket längre genom att leva utifrån och in. Vi måste börja leva inifrån och ut istället. Vissa får den insikten tidigt, andra sent. Vissa får det tydligt, andra lite mer avvaktande och trevande.
För mig blev det med dunder och brak. Universum, Gud och Risto gav mig allt jag bett dem om och mer därtill. De klev in i mitt liv på ett alldeles självklart sätt. När jag väl insåg att Risto var tillbaka hos mig och att jag började öppna upp för det andliga, när jag kunde se min själ på riktigt, så blev det en flodvåg som bara vällde över mig. Jag öppnade dörren till Gud och Universum och nu kan jag omöjligt stänga den igen. Jag vill inte stänga den igen. Den villkorslösa kärleken jag har funnit där vill jag aldrig mer vara utan. För det är ju den villkorslösa kärleken till oss själva som är nyckeln till allt, hur klyschigt det än kan låta. Du kommer inte att kunna älska andra innan du älskar dig själv, det är en omöjlighet. ”Älska din nästa såsom dig själv”. Men hur bra funkar det när du inte älskar dig själv? Inte alls, är min åsikt. Genom att älska dig själv kommer du att älska andra och genom att älska andra kommer du älska dig själv. Genom att hjälpa dig själv kommer du hjälpa andra och genom att hjälpa andra kommer du att hjälpa dig själv. Det är så enkelt och ändå så svårt för oss människor att förstå.
Vi kommer alla till den här jorden med en perfekt själ. Vi har allt vi behöver inom oss, alla svar vi så desperat söker finns redan där. Vi måste bara komma på det, bli upplysta om det. Du behöver inte sträva så hårt efter att bli något, du är redan allt. Så länge du lyssnar på själen och följer det din intuition (magkänsla) säger till dig, så kommer du aldrig få ett svårare liv än vad du klarar av. Det är min fulla övertygelse att det är så, hela min nattsvarta sorg till trots. Det är när vi slutar lyssna till själen och låter egot ta över för mycket som det går fel. För din själ har redan svaret på allt, den har redan hela din livsplan utstakad för dig. Det enda du behöver göra är att lyssna och följa. Det kommer att bli bra, allt är okej. Allt är precis som det ska vara, hur svårt det än kan vara att tro det.
Jag har även insett att det jag förut bara haft en känsla eller tanke om nu blivit min sanning. Det enda som dör är en kropp och att dö är egentligen bara att komma tillbaka hem igen, till själens riktiga hem. Ändå så är de kvar här hos oss, hela tiden. De finns runt oss, de hjälper oss på alla sätt de kan och de skickar budskap till oss. Det gäller bara för oss här att se och höra det.
Risto lärde mig så mycket medan han fanns här på jorden. Han fick mig att inse att livet faktiskt är till för att levas och inget annat. Att oroa sig i förväg ansåg han vara ett slöseri med tid. Vi löste alla problem när vi kom fram till dem, om vi kom fram till dem, på vår resa tillsammans. Han lärde mig hur det är att älska någon villkorslöst och att bli älskad tillbaka på samma sätt. Han gav mig den gåvan medan han var i livet och han fortsätter att ge mig samma gåva nu, fast från en annan plats. Så nära mig men ändå så långt borta. Vi älskar varandra för evigt och jag kommer inte vara ensam en, enda dag för resten av mitt liv. Det betyder dock inte att jag på något sätt är ”klar” med min sorg utan det betyder precis tvärtom. Så länge jag älskar Risto, vilket ju är för resten av mitt liv här, kommer jag även att sörja att han och jag inte existerar på jorden tillsammans längre. Det kan inget ändra på. Sorg är kärlek fast utan en människa att älska.
Jag hoppas att min resa mot det andliga och spirituella inspirerar er som läser och ger er styrkan och modet att börja på er resa. Det jag har insett tack vare allt som hänt mig, är att det här är planen för mig nu och att det faktiskt alltid har varit det. Hela mitt liv med all kärlek, sorg, skratt och tårar har lett mig fram hit, till denna stund när jag sitter och skriver ett efterord till min bok.
Jag tackar dig för att du läst denna bok med ett förhoppningsvis öppet sinne och med en kärlek som kommer förändra ditt liv om du låter den.
God bless."
