Att leva vidare

Stjärnor och kristaller.

Alla väljer vi att tro på något. Vad det än gäller så bestämmer vi oss alla för vad vi har för åsikter. På vilken sida vi står eller hur vi väljer att bemöta olika saker. Det kan handla om politik, sjukvård, favoritmusik, mat eller tron på livet efter detta. Alla har vi en tro och en åsikt.

Innan Risto blev sjuk var jag väldigt bestämd med mina åsikter. Jag var nog en av dem som mer än gärna försökte övertyga folk om min åsikt och kunde bli otroligt frustrerad när människor inte lyssnade. Det ändrades ganska snabbt när jag insåg att vår syn på sjukvård inte delades av många och aldrig accepterades av läkare. Jag insåg att det enda sättet att komma vidare var att bli ödmjuk inför att alla tycker olika. För om jag respekterar din åsikt och ditt sätt att se på saker, endast då har jag rätt att be om samma respekt från dig angående mina åsikter och min tro. Även om de är mil ifrån varandra. En av mina viktigaste insikter i livet, tror jag. 

Med detta sagt så fortsätter vi här. Med en ömsesidig respekt för att vi alla väljer, tycker och tänker olika. 

Jag har ju självklart valt att närma mig min sorg och min healing på ett holistiskt och naturligt sätt. Något annat skulle nog ha förvånat varenda människa som någonsin kommit i närheten av mig. Min kurator har inte en, enda gång ens närmat sig ordet "antidepressiva". Hon vet att jag aldrig någonsin skulle välja att ta kemiska tabletter. (Nu dissar jag inte alla som gör det, full respekt från mig om det är ditt val. Men det är inte för mig.) Läkarna jag varit tvungen att träffa för min sjukskrivning har vid ett tillfälle frågat mig om det är något jag vill få utskrivet? Efter att ha träffat mig i två minuter. Nej tack. 

Jag har som vanligt valt att ta hjälp från naturen. Genom CBD-olja, melatonin, ashwagandha och olika eteriska oljor. Sen tar jag en mängd olika kosttillskott förutom detta, men det här är vad som hjälper mig mot min ångest och som får mig att sova hela nätterna. 

Jag har även valt att ta hjälp av olika kristaller. Innan Risto försvann var jag fortfarande lite skeptisk till att det här med olika stenar och kristaller kunde ha en påverkan på sinnet och kroppen. Nu har han talat om för mig att det faktiskt är på riktigt. Kristaller funkar. Så nu har jag en liten samling bredvid mig när jag sover. Jag tar även alltid med mig några stycken i fickan när jag lämnar hemmet. När jag undervisar på dansskolan så ligger de alltid i min väska jag har några meter ifrån mig. Jag har alltid bergskristall med mig - den ger mig en länk mellan min själ och stjärnornas energier. Jag har rosenkvarts - den initierar kärleken till oss själva och ger mig lugn. Sen har jag även grön aventurin - en typisk healingsten som hjälper mig att balansera och slappna av när jag blir överväldigad av sorg. Resten av stenarna ligger i vårt sovrum och på nätterna bildar de alltid en ring runt halsbandet med hans ringar och mitt kors. Jag har även en vattenflaska med kristaller i. Numera dricker jag endast vatten som blivit fyllt av kraften från fluorit, i alla fall när jag är här hemma. Den ser till att min aura är ren och balanserad och neutraliserar stress. Jag ser även till att rena allt detta ibland med salvia, eftersom själar runt oss som inte hör till oss, kan "smutsa ner" och försämra den helande kraften. 

När det kommer till oljor så väljer jag olika efter hur jag känner mig. Oftast smörjer jag mellan ögonbrynen med frankincense och på halsen med pepparmint. Frankincense hjälper mig att öppna upp mitt sjätte sinne och pepparmint hjälper mig att andas lite lättare. 

Jag har även sen tidigare fått veta att jag ska ha stjärnor runt mig eftersom dessa har en helande effekt på mig. Vilket för mig förklarade varför jag i hela mitt liv älskat stjärnor. I vissa av våra fönster står det stjärnor året om, inte bara runt advent. 

Allt detta plus en hel del tända ljus (ibland ihop med oljor, tallbarr är en favorit) hjälper mig dagligen. Allt detta som vissa kallar "hokus-pokus" hjälper mig att ta mig igenom dagarna av ensamhet, tystnad och ångest. Och allt detta har gett effekt. Min kurator peppar mig vid varje samtal om hur rätt jag alltid tänker och hur långt jag ändå kommit på bara 4 månader. Och det har jag nog gjort. Trots att jag gråter mängder varje dag, trots att jag vaknar med ångesten inuti mig varje dag och trots att allt ibland bara känns som en enda hopplös saknad efter något jag aldrig kommer få tillbaka. Min skyddsängel och Risto har hjälpt mig att inse att mitt liv till slut kommer att gå vidare. Men inte utan honom, utan tillsammans med honom. För evigt, för alltid. 

Ljus ute, ljus inne, stjärnor och kristaller
betyder lite mer ro i min själ.