De hör dig
Det har varit mörkt ett tag nu. Jag har bett Universum om något bra. Något endaste litet ljus i mörkret. När jag tänker efter så har det inte hänt en, enda positiv sak på minst ett år nu. Jag har levt och upplevt det mörkaste mörka, utan någon lättnad i sikte.
I tisdags kommunicerade jag med min man. Han berättar för mig att han mår väldigt bra och att det finns en anledning till det. Det har med mig att göra och det har med mitt liv här på jorden att göra. Efter några frågor hit och dit så talar han om för mig vad som är på gång och varför han är glad för min skull. Jag svarar honom att vi får väl se hur det går eftersom jag inte riktigt kan ta till mig det han kommunicerar till mig. Det kändes lite för långt bort att det han säger kommer ske faktiskt kommer att ske.
I onsdags kommer det ett mejl till mig som innehåller EXAKT det min man sagt till mig ett dygn tidigare. Jag kommer inte dela med mig av innehållet riktigt än men det gjorde mig glad, stark och det blev lite lättare att andas. Jag blir återigen väldigt stark i min tro på vår kommunikation, jag får faktiskt budskap av min man från andevärlden. Det har hänt för många gånger nu att han prickar in exakt vad som kommer att hända inom ett par dagar för att jag (eller någon) ska tvivla eller tro att det är inbillning.
Universum hör dig. Alltid. Det finns en plan för dig även om du inte ser den just nu. Till slut kommer du att se den, det går inte att undvika. Du kanske måste ner i det allra djupaste djupa. Du kanske måste möta det allra mörkaste mörka. Till slut kanske du inte ens har ett val längre, du måste se inåt för att komma vidare. Du kanske måste ge din själ fritt spelrum för att kunna fortsätta leva vidare. Men när du väl inser att du måste låta din själ få bestämma riktningen nu, då kommer det som är tänkt för dig att hända. När du väl lämnar över till din själ (magkänsla) så kommer du att gå i rätt riktning. Något annat kommer inte, och kan inte, ske.
Lita på att du egentligen vet. Du har alla svaren inom dig. Alltid.
 |
| Min älskade skog som tagit hand om så mycket ilska åt mig. |
