lördag, januari 23

"Ska inte jag tillbaka?"

Alla har vi en själsfamilj. Ett gäng själar som, precis som en familj här i jordelivet, hör ihop. Skillnaden är att en familj i jordelivet är ju bara en familj så länge man är på jorden, en själsfamilj hänger ihop genom evigheten och lever alla liv på jorden i närheten av varandra. I alla olika konstellationer. Det kan vara föräldrar, mor eller farföräldrar, barn, syskon eller vänner. Vem som helst, med andra ord. Du kan vara kvinna i ett liv, man i nästa och allt som finns däremellan. Och så länge en själ har saker kvar att lära, så återvänder man till jorden en vända till. Det är även här Karma kommer in i bilden. Du tar med dig din karma genom dina jordeliv. I andevärlden spelar det ingen roll, där behandlas alla lika, men gör gott i ett liv och du drar nytta av det i nästa. Bete dig som en viss före detta president och du får det lite tuffare när du ska tillbaka till jordelivet igen. 

Jag har fått veta att jag, Risto och min son (som har smeknamnet Lillgangstern) hör till samma själsfamilj. (Det finns fler familjemedlemmar nu som också hör till samma, jag väljer att hålla dem utanför av respekt för att de kanske inte vill figurera här.) Vi tre har alltså hängt ihop genom många liv här på jorden vilket för mig inte kom som en nyhet. Mera som en bekräftelse på saker jag redan anat och känt. 

Den första som berättade detta för mig var en fin vän som numera tränar och utbildar sig till att bli ett medium "på riktigt". Den andra var ett medium i USA. Mediumet i USA talade om för mig att min man kommer komma tillbaka in i samma familjekonstellation som finns nu. "Du kommer kanske hinna träffa hans själ igen". Jisses.

Nu har jag självklart kommunicerat med min man om detta. Jag ville veta om mina tankar om detta var rätt? De var spot on. Senaste gången vi tre var i samma familj samtidigt (ibland går man ju om varandra) så var jag och Lillgangstern syskon. Alla som finns i vår närhet nu vet jag skrattar och håller med. Klart vi måste ha varit syskon. Den syskonrelationen har vi tagit med oss in i detta liv med tjafs, gnabb och kärlek.  Risto var tydligen vår pappa då. Vilket också förklarar det magiska som hände när Lillgangstern och han först träffades. Det var som att Lillgangstern känt honom hela sitt liv och bara väntat på att han skulle dyka upp. Han tog Risto i handen och började gå genom livet helt enkelt. Inga konstigheter. (Nu kan det här låta som att Lillgangstern inte har en närvarande biologisk pappa, men det har han ju såklart. En helt fantastisk sådan.) 

Jag får även bekräftat av Risto att han kommer komma tillbaka in i samma familj igen, precis som mediumet i USA redan har berättat. När jag frågar honom om mitt deltagande längre fram får jag svaret "nej".

"Vaddå nej, ska inte jag tillbaka till jorden nåt mer?"
"Nej."
"Men hur menar du nu? Är jag klar?"
"Ja."
"Vänta lite nu Risto, är det här min sista vända på jorden? Är min själ klar sen?"
"Ja, du är klar. Din själ får stanna här när du kommer tillbaka hit. Det är delvis därför du fått dina vingar."

Wow. Jag kände en sån lättnad och styrka i att få veta detta. Min själ är klar efter det här jordelivet. Den har lärt sig allt som går (vilket jag nog kan hålla med om efter de senaste åren i mitt liv) och jag kommer att få tillbringa evigheten i andevärlden. Jag kan andas ut, äntligen.