Att städa inuti
Ibland blir det ju inte riktigt som man har tänkt sig. Min plan ihop med min kurator var att ta ännu ett steg mot att börja jobba full tid snart. Det blev inte så. Förra gången jag var hos kuratorn hände en ganska akut grej och jag fick en ångestattack där och då. Det fick henne att börja fundera på om det här verkligen var en bra plan? Nej. Vid mitt besök igår kom vi överens om att jag nog måste ta ett litet kliv tillbaka och inse att det nog inte funkar att gå framåt i samma tempo. Inte precis just nu.
Jag blir fortsatt sjukskriven på halvtid ett tag till plus att det ska göras en uppföljning på mina diagnoser. Jaha. Bara att acceptera att det inte alltid funkar som man tänkt. Kroppen (och framför allt knoppen) kör sitt egna race just nu och då gäller det ju att lyssna noga. Det sista jag vill är att rasa helt igen och få börja om från början. Inte när jag ändå kommit så här långt.
Under helgen som var så fick jag mina änglakort lagda av en fin vän som numera kan kalla sig för medium. Jag fick veta otroligt mycket om saker runt mig nu och mycket är saker som jag tänkt på men inte uttryckt för någon än. Så att hon prickade in nästan allt känns bra. Änglarna ville visa att de håller med mig.
Jag måste försöka börja rensa ut gammalt skräp inuti. Jag måste städa mitt inre för att slippa bära runt på saker som hänt, saker som jag har skuldkänslor över och saker som inte går att förändra hur gärna jag än vill. Det finns så mycket som är så tungt för mig att bära och det är tydligen dags att försöka släppa taget om det. Men för någon som bär på en djup sorg så kan det lätt förväxlas. Man vill eller vågar inte släppa taget helt för då kanske det betyder att man släpper taget om sorgen? Att man på något sätt inte har kvar den som försvunnit ifrån en? Men det går ju inte att ha mer fel, har jag äntligen insett nu. Min sorg och min kärlek till Risto är ju för alltid en del av mig, en del av vem jag är. Att släppa taget om en massa skräp från hans sjukdomstid och saker som hände då, kan ju bara göra mig bättre. Lättare. Det tar ju inte bort min kärlek eller mina minnen av honom. Snarare kan jag ju fokusera mer på det om allt det andra städas bort.
Men det är svårt. Allt sitter så djupt rotat i ens inre och att bara släppa taget är lättare sagt än gjort. För mig har det hjälpt att meditera. Att få cirka 10 minuter varje idag (ibland mer) av total avslappning och djupandning har tagit mig en bra bit framåt på den stigen. Jag använder mig alltid av kristaller i händerna och fågelkvitter från skogen på Spotify. Jag tar två kristaller på måfå och vet att de jag väljer är de rätta för just den här dagen. Det är alltid här jag får mina "änglabilder" numera. Jag är alltid i naturen. Oftast är det många änglar med. Oftast är Risto med mig och ibland dyker även chefen själv upp med budskap av olika slag. En änglabild nyligen var så skarp och verklig. Jag och Risto satt på en äng mitt emot varandra och jag la mitt huvud mot hans bröst. Han smekte mig över håret samtidigt som han sa: "Vila hos mig Anna, slappna av. Här är du trygg. Kom alltid ihåg att det vi har nu är för evigt och för alltid. Jag är hos dig alla dagar."
På flera sätt har detta visat sig vara ett viktigt budskap som jag tydligen ska ta med mig för resten av livet. Och jag tänker på det ofta. Hans röst som säger att jag ska vila hos honom. För alltid.
 |
| Kristallerna denna gång blev Rosenkvarts för villkorslös kärlek och Jaspis för healing. |
